Ibland så kan jag sakna den där varma famnen att krypa in hos.
Den där värmen och tryggheten någon kunde ge mig.
Att känna sig älskad och bli älskad tillbaka.
Att dela min säng med någon om kvällarna som höll om mig kvällen ut.
Ibland känns sängen så stor trotts att den är så liten.
Kvällarna innan man gick och la sig fick man en puss och fick höra att någon faktist älskade en.
Gångerna man gråter och vet att det alltid finns någon som torkar ens tårar.
att någon faktist bryr sig om en av kärlek.
Jag saknar många gånger att få sova med någon att känna just den där värmen och tryggheten.
Trotts min saknad har jag nog blivit rädd för att älska och bli älskad.
Jag är rädd för att älska någon som jag sedan kan såra och rädd för att bli älskad så den kan såra mig.
vill ha någon att mysa med någon jag känner att där är jag trygg och den personen älskar mig för den jag är.
ibland kan sängen vara så liten men kännas så stor.
man sover aldrig så bra som då man sover med någon i sin närhet!

Då for sofia för ett tag sedan, vi råkade somna båda två så jag är inte så trött just nu.
Men funderar ändå på att lägga mig snart,känner mig inte så bra till mods.

Har suttit och tänkt en stund nu på hur mycket mitt liv förändrats på så kort tid.
För bara något år sedan så såg mitt liv helt annorlunda ut, dock har aldrig någon lärt känna mig så bra så de vet.
Jag var en person som alltid hade en mur runt om mig,en mur ingen annan fick tillträda.
Jag bar mycket saker inom mig och visade aldrig mina sårbara sidor för någon annan. Jag är fortfarande mycket så,att jag litar nästan på inga personer och få får tillträda min mur. Tillit är det viktigaste för mig och den största gåvan jag kan ge någon annan. men jag har nog en person att tacka som lyckades ändra mitt liv till det de är idag. Den personen som kom innanför min mur och förändrade mitt liv. Då jag tänker tillbaka har jag mycket att tacka,för nu i efterhand så önskade jag att jag sett vad den egentligen gjorde för mig. Nu i efterhand ångrar jag att jag aldrig tackade den personen för den personen har ett enormt stort hjärta. Jag är nöjd med det liv jag har nu,men många gånger saknar jag nog mitt gammla. Jag undrar just vars min väg tar vägen nu,vad som händer här näst och vilka fotspår i sanden jag kommer att gå!

Förlåt, förlåt, förlåt
för allt jag gjort, eller borde ha gjort
Förlåt, förlåt, förlåt
för allt jag sagt, eller kommer att säga!

Idag kom jag och tänkte på en liten grej som hände mig för någon dag sedan.
Jag och joss skulle gå genom en korridor på skolan och så hörde vi att några killar busvisslade bakom oss.
Jag är en sån tjej som tycker sånt är obehagligt, att en kille visslar på mig.

Själv tycker jag att det är det västa sättet att ragga en tjej på iallafall att ragga upp mig på,det är busvissla på mig.Jag blir oftast blyg och generad av att höra någon kille tycka jag ser bra ut men jag tar hellre det än att veta att en kille tycker jag ser bra ut utan att säga någonting till mig. Oftast så känns det obehagligt och jag skyndar mig därifrån för att slippa behöva vända mig om. Gillar mer då en kille kommer fram och pratar med mig som jag var en vanlig människa och inte ett visslar på mig som jag vore någon sevärdighet.
Jag är en sådan tjej som vill hellre bli uppraggad på genom prat och inte genom visslingar.
Därför tänkte jag ställa er en fråga!

Ibland undrar jag verkligen vad jag gett mig in på.
Var det jag gjorde ett bra val eller ett misstag?
Som det seru ut just nu var det ett rätt stort misstag,hade jag vetat att det skulle bli såhär hade jag valt annars.
Jag förstår mig verkligen inte på folk , hur de tänkter i olika situationer.
är så sjukt less på att må dåligt hela tiden är så sjukt less på att bara arg hela tiden.
Varför kom alla problemen nu och inte tidigare? varför öppnade jag inte mina ögon tidigare?
äre för att kärleken är så jävla blind eller är det för att jag är så dum att jag föll för den pladask som en droppe i havet. Jag kan inte förändra det som hänt eller det som varit med hade jag kunnat det hade jag mer än allt gjort det!
Hur mycket jag än försöker är det ändå ingen som lyssnar för allt är så mycket viktigare än mig.
att prioritera en annans sista önskan för 5 minuter är mindre värt än bara tänka på sig själv och göra det man själv vill. Jag förändrade mig aldrig för att drastiska tider kom,men då det väl kommer till kritan så visade tiden mig vilka personer verkligen var. Det är så sjukt mycket dubbelmoral runt folk och ändå kan de inte erkänna det.
Jag vill inte någon någonting illa men vissa har verkligen svårt att se det.
De är så otacksamma för vad de haft och fattar inte att man vill dom väl,de säger att man ska tänka possitivt men själva gör så man tänker negativt. Hur svårt ska det vara att ta tag i en ända sak? för sista gången?
att faktist ta sig tid till en person som faktist betytt livet för någon? hur svårt kan det vara att uppfylla ens önskan då man bara har en? Folk säger att jag är blind men vad kallar jag detta då?
Jag trodde jag gjorde det som var bäst för mig och dig men du verkar ha svårt att bestämma dig.
Jag behövde iallafall inte förändra mig bara för at tjag har det jobbigt. Kalla mig svag men det må vara jag står för den jag är! Blir så arg för allt jag får höra från alla håll och inget kan jag göra för det går inte att prata med någon som vägrar att lyssna på det man har att berätta utan att lägga på eller sticka sin väg och gå.
Ursch är så arg just nu att det finns inte.
Men bara en person vet hur jag känner och det är du olivia!
Är iallafall glad att jag har bloggen som jag kan ta ut min ilska på,den kan inte komma med åsikter eller bli sur på mig för allt jag gör,den dömmer mig inte för den jag är och sticker när jag behöver den som mest. den finns bara där för att finnas där. Och det är så jävla skönt att jag kan skriva av mig på den nu! Fan så sur jag är ursch!
Får ta detta som ett skämt nu, fan jag har pms!

Skulle jag kunna gråta nu hade jag gjort det.
Hjärtat gör så fruktansvärt ont!
jag vill släppa ut allt inom mig men vet att det inte går för vem skulle lyssna?
Finns bara en person som känner mig och som jag kan lita på men den personen finns inte här.önskade att den gjorde det men,den gör tyvärr inte det.
Det känns som jag har svårt att ta tag i saker och förnekar hur sanningen verkligen är.
Jag vet att det jag gör är ett misstag men kan inte låta bli att göra det ändå.
Jag vet vad jag borde göra och vad som egentligen är rätt,men det går bara inte.
Jag är rädd för att såra och för att bli sårad. Jag vet att jag sårar dig med det jag gör,men förlåt mig!
Fick höra en sak från mamma idag och jag förnekade det med att bara gå min väg.
Anledningen varför jag inte tar tag i det är för att jag vet att det skulle bli jag som blev mest sårad av det.
Då du den dagen inte står där bakom mig vet jag att jag kommer ångra det jag gjort.
Men att se dig sårar mer än att låta bli,och jag önska jag var som du. att jag kunde klara av det och vara stark,inte bara stark för mig utan stark för dig.Men jag förtränger istället. Du tror på mig och du har alltid varit stolt över mig.Men jag är rädd,förlåt för det jag gör. Jag önska jag kunde göra annars,men det gör för ont i hjärtat! En dag går du bara och jag vet att jag hade blivit sårad mest av alla. Förlåt mig,jag älskar dig!

Allt går som en berg och dal bana för mig.
Att veta sanningen om folk men inte kunna säga den till någon.
Det är en tung börda då man bara är människa,varken barn eller vuxen.
Jag önskade jag kunde säga den men vem skulle göra nått och av alla människor jag?
Jag önska jag räckte till men ibland så kan jag inte det.
Jag önska jag kunde göra mer än vad jag gör,men jag kan inte det.
Det gör så ont att bara stå där och se på medans det inte finns någonting att göra.
av alla misstag jag gjort önskade jag att jag kunde ändra dom nu,en dag är det försent!

Jag känner mig så vilsen och förvirrad nu.
Det är så svårt att både gå vidare och acceptera hur det faktist är.
Jag vill komma ner från himmlen och sätta fötterna på jorden. men det känns som att jag fortfarande har en meter kvar innan jag landar. Jag vill inte att det ska vara så svårt,eller så sårande. Försöker ta mig ur det jag är i just nu och bara leva mitt liv vidare. men så snart jag gått ett steg fram så går jag lika fort ett steg tillbaka till det förflutna.
att det ska vara så svårt att gå vidare. tidigare trodde jag att tiden läker alla sår. Men jag börjar funderar om det verkligen är sant,tiden läker många sår. men läker det verkligen alla? detta sår är fortfarande öppet och ömt.det svider fortfarande och kliar trotts att jag vill kliar för att få bort smärtan så vet jag att det inte går.
Jag börjar fundera om tiden faktist läker alla sår,jag tror inte tiden kommer läka alla sår faktist.
Jag tror detta sår kommer alltid vara öppet en bit,eftersom jag fortfarande älskar och kommer alltid att göra.
Jag önskade att du kunde läka det åt mig,men jag vet att det inte går utan att jag måste få läka det själv.
trodde aldrig det skulle såra så här mycket eller vara så fruktansvärt svårt. men nu vet jag hur det är att vara kär,verkligen förälskad i någon. och jag hoppas att en vacker dag kan jag stå där framför dig och lee mot dig så som jag gjorde förut,utan att det ska såra. det är verkligen tufft,tuffare än vad ni tror! jag jag hoppas och ber att allt ska bli bra igen! i miss you!

Har sett att många lagt ut denna video men har aldrig tagit mig tid att se den. Den är så sjukt fin & berörande!
jag egentligen inte varför,men nu fick jag mitt svar just varför jag inte klickat på den och sett den.

För att för mig så gör sånna här saker så sjukt jävla ont!
Sånna saker kan få mig att börja gråta,sånna saker far rakt in i mitt hjärta!
Jag hatar att se folk må dåligt,jag hatar att det finns fattigdom. jag hatar att folk är handikappade och jag hatar att folk dör förtidigt! Jag börjar gråta för deras skull!
Jag vet hur det känns att vara fattig,att inte kunna ha någon framtid som andra har.
Jag vet hur det är att leva hårt och jag vet hur livet kan förändras på två sekunder.
Jag vet vad tacksamhet är,sånna saker som är så självklara för er andra är inte så självklara för de som är utsatta.för ett tag sedan såg jag ett program på tv om en flicka som hade en tumör över hela ansiktet.
och jag började stört flänna,det gjorde så ont att se att hennes liv inte är som oss andra.
att hon inte kan göra de saker vi kan och inte kommer kunna se ut som hon vill göra. att folk dömmer henne och undviker henne för saker hon inte rår för. Jag började gråta för att det är så orättvist här i världen,varför skulle det just vara hon som hade det? varför vare hon och inte jag,jag ville bara finnas där för henne där hon kunde ha ett berg att luta sig mot.någon som inte dömde henne före och någon som inte undvek henne.
Jag kanske inte önskade att det var jag som hade det,men hon var så liten och den smärta hon har i ansiktet skulle jag hellre kunna ta för att just minska ännu en persons smärta och problem.
Jag önskade att jag kunde finnas där för alla,jag önskade att jag kunde hjälpa alla och jag önskade jag kunde stå alla till lags och räcka till.Hur mycket jag än vill vet jag att det inte går,men kunde jag det skulle jag göra det!
För er som tror att era föräldrar förstört erat liv för att ni inte får gå ut en lördagkväll eller måste komma hem 10 på kvällen.tänk på att de är rädda om er och inte vill er nått illa. öppna era ögon istället och förstå hur hårt världen egentligen är. Jag tror inte folk inte inser det föräns man sett det eller varit med om det.
till er kan jag säga er att ni ska vara tacksamma som har så mycket som ni har. Ni klagar över att studiebidraget är för litet trotts att ni ändå får 1050kr i månaden. det kan vara en hel årlön för någon annan.så det ni får på två månader får vissa inte ens på två år. öppna era ögon och var tacksamma istället för att kräva!
Jag vet hur det är att vara tacksam för det vattnet som rinner ur våran kran.
Jag önskar jag var större än vad jag var att jag hade mer att säga till om än vad jag har och att jag hade mer "makt" att styra här i världen. men utan makt och utan pengar har man ingenting att säga till om här i världen.
allting kretsar från de sakerna. vi längtar alltid tills den tiden vi får börja rösta om hur vi vill att sverige ska vara.men tänker ni då på att det finns faktist folk som kanske aldrig har fått rösta i sitt liv?
Jag vet inte om det är för att jag har ett stort hjärta som jag kan verkligen känna empati för folk och kan bryta ihop för att jag ser någon på tv inte är lycklig. eller så kanske det är att jag vet hur det är att vara fattig och vet hur det är att leva i sånna förhållanden som vissa får leva i. allting är inte en självklar het,livet kan förändras på två minuter! var tacksamma för det ni har,och inte för det ni inte har!

my heart enough for all of you!

Min blogg kommer att kännas som en emo blogg nu,jobbiga tider!
men nu vill jag verkligen skriva av mig alla mina känslor och min sorg.
Jag är mest sur på mig själv som inte öppnade mina ögon från början och insåg att jag borde tagit vara på min chans. ta aldrig någon för givet,det omöjliga kan faktist vara möjligt. Kan inte sluta klandra mig själv,mycket är mitt fel. Får jag en chans igen,lovar jag inte göra samma misstag igen,skulle aldrig falla mig in att vara så dumdristig igen.Nu då man tänker tillbaka så fyfan vad underbar kille jag hade bättre och mer underbar kille kan man inte hitta,han är värt allt guld i världen,han fick mig alltid att skratta och framförallt få mig att må bra. vid hans sida var det omöjliga möjligt.ett barn på mitt dagis hade samma kinder som han hade. då jag kände på dom slog det mig ett extra slag i hjärtat kunde inte sluta känna på dom,var tvungen att krama om han.man ska inte favorisera barn,men jag lär ju göra det ändå.medans jag kramade om honom tänkte jag bara på den framtiden du och jag skapat för varandra,våra "barn" vår familj och vårat hem. Jag har alltid vetat att jag älskar dig men det är nu jag verkligen inser hur starka mina känslor är för dig,jag skulle aldrig kunna lämna dig. Jag har aldrig tvekat på dig en ända sekund. har alltid varit säker på vad jag känner för dig och har alltid vetat att jag vill dela resten av mitt liv med dig,du är verkligen den rätte för mig och det känner jag i hela kroppen. det pirrar i hela kroppen på mig då jag tänker på dig,precis som då jag träffade dig.precis som då vi satt i älven.precis som första gången vi kysstes.du är världens bästa pojkvän och klandra aldrig dig själv,du är perfekt!jag har fjärilar i magen nu och mer än någonsin.
Du gör mig så lycklig,kan inte ens tänka mig in de jobbiga stunderna vi haft ser bara lycka då jag tänker på dig.
Klandrar mig själv så hårt.borde ha öppnat ögonen tidigare och insett hur lycklig jag var med han,hur lycklig han gjorde mig. Hade jag sett han nu hade jag förmodligen slängt mig in i hans famn och borrat mig in där så hårt som möjligt. sedan skulle jag kolla in i hans ögon och säga,förlåt mig. jag som var så egoistisk och trodde jag hade det jobbigt,nu inser jag hur jobbigt du egentligen haft det som alltid trott på mig och jag svikit dig. förlåt att jag vände dig ryggen åt då du behövt mig som allra mest. Jag förstår nu att du behöver mig inte då du är som mest ledsen,du behöver mig då du är som gladast för då vet du att jag inte ger upp på dig. förlåt att jag släppte taget om dig för fort,att jag svek dig.snälla kan du förlåta mig? och ge mig en till chans. Jag hoppas du gör det.
Det är svårt att sluta tänka på dig,det sårar mig att inte kunna ha dig här. Kommer sakna de gånger vi bara låg och myste utan egentligen ha någonting att prata om utan bara ligga och stirra in i varandras ögon och känna din värme.
Jag har gått miste om så mycket,och det finns så mycket jag vill dela med dig. vill starta om på nytt och ändra det som gick fel. älskar man någon så högt som jag gör för dig skulle jag göra allt för dig. Du är min bästa vän!
Jag vet inte längre vem jag är utan dig,känner mig vilse i mig själv. Med dig känner jag mig trygg, med dig är allt möjligt och med dig så vet jag vem jag är,du är den andra halvan av yaoska och utan dig är inte jag mig själv.
det var du och jag mot världen! just like you said! med dig är jag hel,det känns så tomt nu då du inte finns hos mig och kramar om mig. Men du ska veta att jag alltid älskat dig och alltid kommer att älska dig. är galet kär i dig och du är verkligen allt för mig.du är mitt liv önskade bara jag insåg det tidigare.
Borde tagit vara mer på den personen jag älskar som högst i livet. jag är besviken på mig själv!
men älskling komihåg att jag kommer vara din och du kommer alltid kunna komma tillbaka till mig även om jag så måste vänta flera år. Hoppas verkligen du kommer tillbaka till mig så fort som möjligt och vill göra det som gick så fel bra igen så vi får en helt ny saga och slänger bort den förra,glömmer det förflutna och satsar på det som kommer bli lyckligare än någonsin. Jag vill göra dig lycklig och jag vill att du ska vara det med mig.
vill inte vara egoistisk,vill finnas där för dig då du som mest behöver mig. inser nu att det var du som behövde mig mest. Jag älskar dig av hela mitt hjärta och jag saknar dig så otroligt mycket! Du är mitt liv Oskar Stenlund,den bästa och mest lyckligaste tiden i mitt liv det var då jag delade mitt liv med dig,då du och jag var föralltid!♥

Siempre con usted como usted dijo, usted ha dicho siempre tú y yo.
confiar en su corazón este tiempo y la confianza que me amas.
un día sin despertar a mi lado y saber que yo no estaba allí para usted, no vivir. Usted me conoce y que van de la mano! para siempre! Te amo muscho mi amor,MUCHO!♥

/ Din yaoska,besos!