Känner mig så tom. Tom i huvudet, i hjärtat och i hjärnan.
Egentligen vill jag bara gråta, ha någon att prata med. Någon att luta sig mot berätta allt och bara gråta ut. Hatar att jag har så svårt att öppna mig för någon, att jag håller saknar inom mig och inte kan släppa in folk inpå mig. De är så mycket ingen vet. Jag har börjat och förstå, acceptera att du inte kommer finnas där för mig längre. Jag förstår och jag vet innerst inne att de bara var en dum dröm jag önskade kunde hålla. Jag vet att detta är sanningen och de är jag som själv valt den. Ändå kan jag inte låta bli att erkänna att den svider.
Jag vet att du inte kommer finnas runt och lyssna, trösta mig på de sätt jag vill. Jag visste att de skulle bli såhär, de var redan förutspått. Jag kan ändå inte sluta tänka på vad som varit. Tänka på vad som hade hänt. Jag borde släppa taget om tanken, för tanken finns inte längre. Släppa taget om de som varit och se fram på de som inte hänt. Ändå kan jag inte låta bli att vara fast i de förflutna, för de gjorde mig lycklig. Jag önskade jag hade dig att prata med, du är så enkel. Jag måste släppa taget, taget om någonting som inte finns och kommer inte finnas.
Jag önskade jag kunde släppa efter, släppa mig gard och bara vara. De är en ständig kamp att låtsas vara glad då man bara vill gråta, ständigt hålla tillbaka för att skjuta bort känslorna. Tänker jag inte finns dom inte. Ändå kan jag inte sluta vara besviken. Besviken på att de inte blev som jag trott, efter regn kommer solsken. Jag hoppas min storm lägger sig snart!

Vet egentligen inte vad jag ska skriva.
Finns så mycket jag vill säga. Men samtidigt ingenting.

Saknar att mysa, krypa ner i någons famn.
Någon som håller om mig på kvällarna någon att trycka sig tätt intill. Känna värme och bli pussad på.
Saknar allmän närhet och tänker en massa.

Att prata med dig gör mig glad. Vi har så roligt tillsammans.
Jag kan säga allt till dig och veta att du lyssnar. Jag kan leva ut mitt galna jag utan att du dömer mig. Du bryr dig inte om hur jag är, du accepterar mig för den jag är. Jag trivs i din närhet! Känns konstigt att veta att du är flera mil ifrån mig.
Egentligen vill jag bara springa hem till dig och höra dig skratta. Driva med varandra och allmänt fjanta oss!


Låter som jag är i världens förälskelse fast jag inte är det.
Känns konstigt att säga det och verkligen mena det, men..
Jag saknar bara dig!
Jag trivs bara så bra i din närvaro, du är Inte som någon annan jag träffat.

Ligger vaken och kan verkligen inte sova. Önskade du låg här med mig, du är en av få jag verkligen kan öppna mig med. Jag önskade bara du låg
Här och lyssnade, torkade mina tårar och peppar mig som du alltid gör.

Den västra natten sen jag kom hit. Dina ord du sa satt sina spår. Jag är rädd, rädd för att misslyckas och klandrar mig själv för? De du sa till mig..

Jag längtat verkligen hem, hem till mina klippor att luta sig mot. Såna här stunder önskade jag bara jag hade dig och mina närmaste här.
Av någon anledning känns de som jag inte passar in, jag är bättre än såhär!
Jag har ett liv jag vill leva och ett utrymme att fylla. De är tusen tankar som går runt i skallen på mig...

Du som var så rolig,Försöker du bevisa nått för mig? Vem är du? Vill du lära känna mig? Jag är inte som tjejer du träffat tidigare. Jag har ett hjärta! Kommer du någonsin förstå mig och vill du det? Ju mer du pratar ju mer inser jag hur lite jag passar in i ditt umgänge och stad. Jag vet inte vad jag ska tycka eller känna. Jag känner bara avstånd, jag vet inte vad jag ska tycka om dig..

Just nu önskade jag bara jag hade mina underbara vänner runt om mig. Som får mig att skratta, göra mig lycklig Och känna att jag lever! Just nu saknar jag att höra mamma och pappas röst, just nu saknar jag dig så sjukt mycket. Bara din närhet skulle göra så mycket. Din röst och din ord, din doft och din trygghet. Kan inte undgå att jag faktiskt saknar dig, jag hade kul! Du är en av de får jag kan vara så ärlig mot, du var en fin vän behöver bara höra dig säga att allt går bra. Hålla om mig och peppa mig. Få mig att tänka bort både tid och rum. Just nu önskade jag du låg i min säng och bara pratade med mig. Berätta allt för dig, hur min dag varit och skratta bort de hela. Du är fin, och jag saknar sin närhet!

Just nu längtar jag bara hem och hoppas jag finner modet imorgon att säga de jag vill!

Ligger i sängen nu och tittar på tv.
Jag har varit i Stockholm i 3 dagar nu, egentligen ingenting men har hunnit med så mycket ändå! På en vecka har jag hunnit med att fara från mitt paradis Thailand, fara hem träffa Mina vänner, fira en underbar nyårskväll, packat ner mitt liv, flyttat till Stockholm och vara här några dagar. Har aldrig haft tid att ens känna efter hur det är. Har stängt ute alla känslor!

Det är fint här, mysigt och jag trivs. Lägenheten är mysig, enkel. Dock kan jag ännu inte kalla detta hem, känner mig inte hemma här ännu. Hem för mig är min lägenhet i stan som jag hade, saknar den så det gör ont i hjärtat. För första gången tänker jag på mina katter också, saknar mina små liv!

Igår var jag på Ikea som ligger intill mig för att göra lägenheten lite mer mig! Nu ska jag strax en snabbis på stan för att kolla lite saker.

För att du är du, jag saknar din närhet!