Ibland undrar jag verkligen vad jag gett mig in på.
Var det jag gjorde ett bra val eller ett misstag?
Som det seru ut just nu var det ett rätt stort misstag,hade jag vetat att det skulle bli såhär hade jag valt annars.
Jag förstår mig verkligen inte på folk , hur de tänkter i olika situationer.
är så sjukt less på att må dåligt hela tiden är så sjukt less på att bara arg hela tiden.
Varför kom alla problemen nu och inte tidigare? varför öppnade jag inte mina ögon tidigare?
äre för att kärleken är så jävla blind eller är det för att jag är så dum att jag föll för den pladask som en droppe i havet. Jag kan inte förändra det som hänt eller det som varit med hade jag kunnat det hade jag mer än allt gjort det!
Hur mycket jag än försöker är det ändå ingen som lyssnar för allt är så mycket viktigare än mig.
att prioritera en annans sista önskan för 5 minuter är mindre värt än bara tänka på sig själv och göra det man själv vill. Jag förändrade mig aldrig för att drastiska tider kom,men då det väl kommer till kritan så visade tiden mig vilka personer verkligen var. Det är så sjukt mycket dubbelmoral runt folk och ändå kan de inte erkänna det.
Jag vill inte någon någonting illa men vissa har verkligen svårt att se det.
De är så otacksamma för vad de haft och fattar inte att man vill dom väl,de säger att man ska tänka possitivt men själva gör så man tänker negativt. Hur svårt ska det vara att ta tag i en ända sak? för sista gången?
att faktist ta sig tid till en person som faktist betytt livet för någon? hur svårt kan det vara att uppfylla ens önskan då man bara har en? Folk säger att jag är blind men vad kallar jag detta då?
Jag trodde jag gjorde det som var bäst för mig och dig men du verkar ha svårt att bestämma dig.
Jag behövde iallafall inte förändra mig bara för at tjag har det jobbigt. Kalla mig svag men det må vara jag står för den jag är! Blir så arg för allt jag får höra från alla håll och inget kan jag göra för det går inte att prata med någon som vägrar att lyssna på det man har att berätta utan att lägga på eller sticka sin väg och gå.
Ursch är så arg just nu att det finns inte.
Men bara en person vet hur jag känner och det är du olivia!
Är iallafall glad att jag har bloggen som jag kan ta ut min ilska på,den kan inte komma med åsikter eller bli sur på mig för allt jag gör,den dömmer mig inte för den jag är och sticker när jag behöver den som mest. den finns bara där för att finnas där. Och det är så jävla skönt att jag kan skriva av mig på den nu! Fan så sur jag är ursch!
Får ta detta som ett skämt nu, fan jag har pms!