23 februari

Det har varit en intensiv helg.
Marcus kom hem i torsdags. Tåget var såklart försenat så jag fick ju sitta och vänta i bilen på han 1 1/2 timme. Väl hemma tog det inte många minuter innan jag somnade. 
Sedan har helgen bestått av packa,packa in,bära, städa och köra bil. Minst sagt en spännande resa.
Tyvärr sa vi hejdå åt vår ( mest min ) älskade lilla kisse. Saknar dig fortfarande för varje minut! 
Vi åkte tidigt på lördagsmorgon till Kiruna. Helt otroligt att vi ens kom oss fram. Bilen slutade fungera redan på fredagen. Batteriet var dött så vi fick aldrig slå av bilen och gjorde vi det var de bara fram med startkablar. Bensinmätaren fungerade inte så vi fick räkna milen och gissa oss fram. Fläkten på bilen var upp och ner. En lampa på bilen blinkade konstant, då vi läste instruktionsboken stod det varning slå genast av bilen och kontrollera felet. Nåväl vi kom oss iallafall iväg. Och någonstans mellan ingenting så slutade denna fantastiska bil att fungera. Batteriet var dött och bensinen var slut. Så de var bara hoppa av och be om hjälp. Marcus fick hoppa in i en annan bil som körde han till en bensinstation. Väl där fick han en man som hjälpte oss att bogsera vår flyttbil till bensinstation. En timme senare var vi iväg. Man ska aldrig säga att de verkar ju gå bra, för helt plötsligt så slutar ju skiten fungera. Väl framme tankade vi och banne mig köpte ett nytt batteri. 
Flyttade in sakerna i vår lägenhet och sedan åt vi. Aldrig lagt mig såhär tidigt så länge jag kan minnas, som jag gjorde i helgen. Kl 9 somnade både jag Marcus och pappa.

Och idag bar det iväg hemåt igen. De känns för jag är fortfarande helt slut. Men överlevde resan de gjorde vi. Mycket tack vare pappa, men han lär nog inte besöka Kiruna igen. De var en hel del svordomar på vägen.

Tyvärr lite tid tillsammans fick jag och Marcus, vilket kändes jätte tungt. Hade gärna velat ha en kväll bara jag och han och inte behöva allt detta skit. Men om en vecka är vi tillsammans igen. Och denna gång, alltid! 

Tack världens bästa och finaste pappa för allt. 
Och jag älskar verkligen dig, världens finaste och bästa pojkvän. Du gör mig verkligen till den lyckligaste. Utan dig, hade ingenting av detta varit värt det. Älskar verkligen er! 

3 Februari

Egentligen har jag ingenting att skriva. Allt mitt liv går ut på att jobba och sitta hemma framför tv:n. Ganska tråkigt egentligen.

Men förra fredagen fick jag och Marcus beskedet om att han fått fast anställning. Kom som en chock för oss då vi nästan var inställda på att detta inte kommer gå, utan vi var tvungen att finna en annan lösning. Men nu är det bestämt och klart. 3 mars om precis en månad flyttar jag och Marcus tillsammans igen. Och då flyttar jag till Kiruna!! Inte världens drömstället direkt. Men jag och han ser extremt mycket fram emot det. Äntligen får vi vara tillsammans igen! 

Så i helgen kollade vi på en soffa vi ville ha. Har sprungit och letat soffor som passar oss och nu har vi äntligen funnit en. Så håller tummarna för att den passar i vår lägenhet, eftersom den är så stor och ganska dyr. Men de är det värt! annars vet jag inte vad vi gör. Så hoppas hoppas! 

För övrigt har vi också planerat att åka till Ikea och handla lite till lägenheten. Båda längtar så sjukt mycket tills vi får inreda den tillsammans.

Sen är planen att åka utomlands i maj. Om jag får jobb vill säga. Vet inte vart de bär av ännu, men de får vi planera sen. Och har vi riktigt tur blir det en i augusti också tillsammans med hans vänner.

Så nu hoppas jag alla våra planer blir som vi planerat. Tok längtar iallafall och hoppas denna månad går fort! 

Inte nog med det, bara 3 veckor kvar tills det bär av till Stockholm för att se avicii med brudarna. Känns som de kommer bli en ganska intensiv med bra månad.







5 November

Mina dagar nu för tiden är ganska händelselösa.
In och ut går de på samma sätt, vilket är lite tråkigt.
 
Alla flickorna har åkt på olika äventyr och de allra flesta hamnade i stockholm.
Några i norge,vissa i luleå, en i skåne och en annan i storuman. För att inte tilläga att pojkvännen är i Kiruna. Några är givetvis kvar, men de blir inte så ofta man ses.Så de blir inte så mycket att göra längre.
 
Bästa tiden är då alla är samlade och träffas för att berätta allt som hänt senaste tiden.
De finns ingenting roligare än då alla tjejerna är med. De händer allt mellan himmel och jord på våra fester, ingenting är så spårat som då alla är med, ingenting är så roligt som då alla är med och de bästa är att alla vi är som en stor fet färgglad godispåse av gott och blandat.
 
Måste säga, jag saknar mina flickor någonting så otroligt mycket och jag stor längtar till jul då alla kommer hem igen.
 
 
 
 
 
 
 

T S U K I I
RSS 2.0