Jag känner mig så vilsen och förvirrad nu.
Det är så svårt att både gå vidare och acceptera hur det faktist är.
Jag vill komma ner från himmlen och sätta fötterna på jorden. men det känns som att jag fortfarande har en meter kvar innan jag landar. Jag vill inte att det ska vara så svårt,eller så sårande. Försöker ta mig ur det jag är i just nu och bara leva mitt liv vidare. men så snart jag gått ett steg fram så går jag lika fort ett steg tillbaka till det förflutna.
att det ska vara så svårt att gå vidare. tidigare trodde jag att tiden läker alla sår. Men jag börjar funderar om det verkligen är sant,tiden läker många sår. men läker det verkligen alla? detta sår är fortfarande öppet och ömt.det svider fortfarande och kliar trotts att jag vill kliar för att få bort smärtan så vet jag att det inte går.
Jag börjar fundera om tiden faktist läker alla sår,jag tror inte tiden kommer läka alla sår faktist.
Jag tror detta sår kommer alltid vara öppet en bit,eftersom jag fortfarande älskar och kommer alltid att göra.
Jag önskade att du kunde läka det åt mig,men jag vet att det inte går utan att jag måste få läka det själv.
trodde aldrig det skulle såra så här mycket eller vara så fruktansvärt svårt. men nu vet jag hur det är att vara kär,verkligen förälskad i någon. och jag hoppas att en vacker dag kan jag stå där framför dig och lee mot dig så som jag gjorde förut,utan att det ska såra. det är verkligen tufft,tuffare än vad ni tror! jag jag hoppas och ber att allt ska bli bra igen! i miss you!