Tiden flyter på fortare än vad jag vill och tiden rinner ut för allt jag vill hinna med.

Bloggen har varit min undanflykt då jag behövt få ur mig mina känslor.

 

Senaste tiden har varit ganska tung faktiskt.

Har mest tagit tillvara på tiden tillsammans med Marcus, eftersom att han flyttar snart.

Känns verkligen inge roligt att ha min pojkvänn 50 mil från mig de senaste halvåret framöver.

men vad ska man göra ? Plikten kallar och vi får helt enkelt finna oss i det. Nu har vi egentligen vetat om att detta skulle ske i flera månader. Men man glömmer fort av sig och tänker på annat. Tills verkligheten hinner ikapp igen och man räknar dagar man har kvar tillsammans. Nu låter det som att de är världens grej, och nog känns det lite läskigt också. Ingen av oss har haft ett distansförhållande förut, så lite rädd är man alltid när det handlar om att testa någonting nytt. Men så gott de går ska vi försöka ses, förhoppningsvis kommer han kunna komma hem varje helg. om inte annat varannan. Fast de är ju klart, de är inte detsamma att se sin pojkvän 4 dagar i månaden som att komma hem varje dag och få lägga sig i hans famn då jag vill. De är ju inte detsamma som att bo tillsammans.

Kommer sakna han så otroligt mycket!

 

 

Får sysselsätta mig så gott de går på egen hand.

Nu då jag fått heltidsjobb fram till Jul, så de känns ju rätt bra.

 

Tack och hej, nu ska jag lägga mig med älsklingen och se film.

Puss