Kändes så extremt underbart att ha älsklingen hemma i helgen.

Känslan går inte att beskriva. Jag har verkligen haft världens underbaraste helg och jag ville aldrig att den skulle ta slut. Och varje gång, de gör lika ont. De värsta som finns är att säga hejdå. De gör så extremt i hjärtat.

Det är som att tiden stannar, vi står där i evigheter och kramar om varandra hårt tills vi inser att 

vi måste släppa iväg varandra igen och veta om att nu ses vi inte på 2 veckor till.

 

Men en dag, en dag snart.

Behöver vi aldrig säga hejdå, bara godnatt.

 

Och det är det jag väntar på nu. Tusen saker kretsar kring huvudet.

Vi ska flytta, vi ska leta nytt boende, vi ska leta jobb. vart vill vi bo, vilka möbler ska vi köpa.

Hur gör vi efter jul, vad är vår plan B ? ska vi ha flera boenden ? När får vi se varandra igen ?

Jag vill inte släppa taget, Blinka. Du är borta.

 

Alla frågor så få svar. Allt går så fort samtidigt som allt går så sakta och i all denna gröt.

Ska vi klara oss igenom saknaden också. Längtan till varandra och känslan från varandra.

Det är ett ständigt slitande, bärande och saknande.

 

Väljer jag i helgen. väljer jag bort 1 månad från dig.

väljer jag inte i helgen, väljer jag bort 23 dagar från dig.

Man vet ibland inte vad som är bäst, när saknaden konstant är där.

Jag orkar inte en månad till bort från dig, men vad gör man för några extra dagar tillsammans?

all uppoffring är värt allt för några extra timmar tillsammans.

 

Med dig känns det som jag kan klara allt.

Med dig känns detta rätt bra, de är jobbigt. men det tar sig.

Jag valde inte vem som helst, Jag valde dig.

Och för en gångs skull, känns det helt rätt !

 

Tack för i helgen, mina fina vänner och min underbara pojkvän!