Nu vet jag varför jag inte kan lita på människor. Människor som alltid talat sanning till dig, alltid gett dig ärlighet och ett förtroende för. Helt plötsligt vänder ryggen om. Du ber om simpla svar och en ärlighet. Du hoppas och tro att du ska få det. Tills du inser att allt personen säger till dig är bara massa lögner. Lögner som den trycker upp i ansiktet på dig. Du kunde aldrig tro det om den personen. Verkligheten kommer alltid komma ikapp och sanningen kommer alltid komma fram, varför vara rädd att dölja den?

Ge mig ett skäl till varför du ska ljuga för mig? Du står vid ett vägskäl och velar.
Men välj din väg att gå direkt. Stå inte där i 300 år, för då kommer jag inte stå i slutet av vägen och vänta på dig!

När du gett ärlighet och tillit till en person. Du aldrig trodde skulle ljuga för dig, visar sig göra det. Den besvikelsen är störst och de gör att jag sluter mig ännu mer och litar ännu mindre på någon. Därför litar jag inte på människor, för de snackar så jävla mycket skit rakt upp i ansiktet på en.
Till och med dom du aldrig trodde det om!

Såra mig med sanningen, bortförklara dig inte med en lögn!