Saknad.

Ibland tänker jag på livet jag hade i Stockholm.
När man ser sina vänner hitta på saker och man vet att man inte kan vara där med dom.
De liv jag hade där går inte ens att jämföra med de liv jag har här.
Jag vet varför jag kom hem och de är absolut ingenting jag ångrar. Jag skulle förmodligen göra samma val igen om de var så. Jag fick någonting annat, och de är minst lika underbart som jag hade där.
 
Men ändå går tankarna dit ibland och kan inte låta bli att sakna.
De var en stor del i mitt liv, Släppa taget, gå vidare, slå sig till ro och njuta.
Jag fann mig själv i all röra av ensamhet och självständighet. De var jag, de liv jag levde var jag. Jag blev lycklig och jag fick ett äventyr mer värt än någonting annat.
 
Dagen jag satte foten i Skellefteå igen, försvann allt liv jag hade tidigare.
De var som att jag aldrig hade lämnat detta ställe . Nu har jag svårt att minnas hur det var, att jag verkligen hade ett liv där och att jag faktiskt var lycklig. Lycklig för mig själv. Jag hade enorm tur, tur som fann de underbara vännerna jag fick, tur att jag fann mig själv och fann min egna lycka.
 
Även om jag inte skulle byta bort de liv jag har idag.
Så saknar jag faktiskt stockholm, mig själv, mina vänner, mitt festande, ja jag saknar faktiskt de livet. För de livet var jag.  Jag saknar mina vänner enormt mycket. Och de gör ont vissa dagar att jag så sällan kommer få se dom hädan efter. Då minnen börjar förtvina, har jag mina bilder att luta mig mot och blicka tillbaka.
Jag har faktiskt gjort de här, Jag klarade det , Jag var lycklig och jag fixade allting för mig själv!
 
 
 
 
 
 
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

T S U K I I
RSS 2.0