18 juni

För första gången sedan jag flyttade hem tog jag mig en rejäl promenad. Behövde rensa tankarna, släppa taget och gå vidare. De var välbehövligt, kändes underbart efteråt. Inte bara för att jag lovat mig själv att fortsätta gå ner i vikt utan även för att komma på andra banor.

Ändå kan jag inte låta bli ibland att undra, varför?
Den frågan stället jag mig själv varje gång jag vill försvinna, för att de är enklaste vägen ut. Varför är de som de är, varför blev de som de blev, varför valde den som den valde, och framförallt gör jag rätt eller fel? Varför är vissa människor så enormt lögnaktiga, varför är dom falska och egoistiska? Idag orkar jag inte ens egna min energi åt att bli sur, jag ställer mig frågan bara varför? Har jag kanske vuxit ifrån den där omogna och barnsliga beteendet. Har jag öppnat mina ögon och blivit en kvinna? Eller är jag bara för snäll mot idioter som inte förtjänar min energi? Jag vet inte, de ända jag vet att jag är inte sån och de är jag enormt tacksam över.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

T S U K I I
RSS 2.0