Jag börjar bara inse hur mycket jag inte passar in här.

Jag är för onormal för att ens försöka vara normal i denna värld.

Jag är för mycket mig själv för att kunna låtsas vara någon annan.

 

Jag behöver inte en louis vuitton väska,

Jag behöver inte ha implantat, jag behöver inte ha silikon läppar för att vara äkta.

Jag är jag och ta mig för den jag är. Jag behöver inte klä mig på ett viss sätt för att synas, jag vill vara sofistikerad.

De är sån jag är och jag har mer än bara ett yttre.

 

Folk gillar inte mig för att jag är jag.

Folk här gillar mig för att jag är annorlunda, för att jag är inte som alla andra tjejer.

Folk gillar mig för att jag är en tjej som snusar, dricker öl,ser inte kärleksfilmer och kommer från norrland.

 

Jag längtar hem, hem till där jag kan vara mig själv utan att vara annorlunda. Visst är jag annorlunda i Skellefteå också, men de är där folk vet att jag är jag. Jag är mig själv!

Komma hem till en stad där folk inte är stöddiga, kaxiga och tittar snett på en för att man inte har en yta som alla andra. Ju mer jag ser, ju mer inser jag att jag inte passar in.

 

Jag är för mycket mig själv, och jag älskar det.

Jag bryr mig egentligen inte vad andra tycker, vad andra tänker och om andra tittar snett på mig.

Jag kommer fortfarande vara den där tjejen som pratar med alla, ställer mig på borden och tapar mig.

Tjejen som dansar då ingen annan dansar den som är skämtet och den som tar för sig.

 

Destumer jag tänker, destumer jag ser. Ser jag att detta är inte rätt ställe för mig.

Andra kanske passar in här för att de kan anpassa sig. Jag är för annorlunda för att kunna passa in i andras närvaro. Jag är för mycket mig själv,  och idag är jag glad att jag köpte de där halsbandet. För att aldrig glömma bort vem jag verkligen är !