31 okt

Då var det gjort, nu har det blivit sanning.

På måndag ska Guth avlivas...

Så länge jag inte tänker på det finns det inte. Men förr eller senare hinner verkligheten ikapp.

Går inte med ord att beskvina hur förbannat jävla ont det gör!

 

Jag försöker och försöker hålla tårarna tillbaka och tänka på annat.

För jag är rädd att jag inte fixar det, jag är rädd att jag inte klarar av att omfamna dig då du tar ditt sista andetag.

Jag är rädd att jag kommer bryta ihop, Jag är rädd för att själv inse sanningen.

Du var mitt ansvar och jag kommer inte överge dig hur ont det än gör för i slutändan så har jag satt mig själv i skiten.

 

Jag kommer sakna dina pussar, dina kramar, ditt sätt att uppskatta mig då jag kom hem.

Din mysiga päls att borra ner mitt ansikte i. Jag kommer sakna ditt kurrande, och allt som har med dig att göra. För i slutändan du var min katt och jag älskade dig/er mer än allt på denna jord.

 

Jag klarar inte av att skriva mer. Det gör så förbannat jävla ont och tårarna bara rinner!

Förlåt, Jag älskar dig gumman!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Finns det ingen som vill ha henne? :-(

<3