This train

Det är första gången på 4 år jag verkligen är singel. Jag är rädd, samtidigt som jag längtat efter det. Jag hatar att vara singel, trivs inte. Men någonstans måste jag lära mig. Det är jobbigt, men jag försöker. Det är jobbigt att inte ha någon längre vid ens sida. Det var jobbigt att ta första steget att sova själv,själv på 2 år. Samtidigt som jag måste ta första steget. Det har varit tufft att lämna allting bakom sig. Alla stunder och alla minnen. Samtidigt som jag måste inse,jag skulle inte överleva annars. Att konstant välldas över av dåliga saker, dåligt förhållande är ingen levnadsstandard.jag var tvungen! Jag försöker och jag försöker allt jag kan för att komma mig på benen igen. Även om jag vissa stunder saknar! Saknar det som var och det som en gång gjorde mig lycklig! Jag försöker och jag kommer alltid försöka göra mig av med det som är jobbigt,hur svårt det än är. Jag saknar,jag saknar dig! Inte den du blev.. Det jag saknar är det som var, inte det som är! Jag har lärt mig av det bra och det dåliga! Hur mycket jag än försöker kommer jag ändå alltid till den punkten där jag inser. Jag är lyckligare nu! Jag behövde ett avslut ett avslut, ett avslut på vår sista dans! 24/6 2010 - 1/5 2012

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

T S U K I I
RSS 2.0