Packar lägenheten för fullt. Det är så enormt jobbigt..

Inte att packa ihop allting, utan att jag drar från någonting jag älskat så enormt mycket.

De är kärlek på ny nivå och ett förhållande jag varit lycklig med. Sin första egna lägenhet!

 

Jag tror jag inte fattat det fortfarande. I veckan är min sista vecka i denna lägenhet, mina sista dagar här är räknade på mina händer. Jag vill bara gråta, för er som läser detta tycker förmodligen jag är dum i huvudet och förstår ingenting. Men då ni väl finner ett sälle ni trivs på, ett ställe som NI kallar hem. Ett hem utan era föräldrar, utan någon som tar hand om er, utan någon runt om er konstant. Detta är MITT hem, min trygghet, min kärlek.

Från steg till att hata att bo själv till ett steg där jag älskar det mer än allt. Jag har upplevt så mycket i min första lägenhet att jag trivs så bra här. Det är min ögonsten och de gör så ont att säga ifrån mig mitt hem..

 

Jag förstår det fortfarande inte, på söndag bor jag inte här längre, nästa torsdag är jag inte kvar i skellefteå längre. om 1 månad bor jag inte ens här. Den 2 jan får jag klara mig helt själv, i en främmande stad, med nya vänner och nya erfarenheter. Jag hoppas med hela mitt hjärta att jag kommer att trivas där, att jag finner ett jobb och inte får för mycket hemlängtan. för de vettefan vad jag gör då..!

 

Imorgon kommer kanske nya ägaren, en ny person som ska börja kalla MITT hem för sitt..
Jag hade gjort allt för att få behålla denna pärla för mig själv. Men som en av mina fina vänner sa till mig.

"jag ångrar ingenting jag gjort, utan saker jag aldrig gjorde" Jag antar att hon har rätt och förhoppningsvis så leder detta till någonting bra.

 

Det blir ett nytt äventyr, ett nytt kapitel i mitt livslånga liv.

En ny början på någonting helt nytt. Och det börjar här!