23 dec

Sitter och lyssnar på musik, har just läst ut en bok som inte kunde sätta mer pricken över i:et. Har haft en hel del tid att tänka, tänka på allt som hänt de senaste halvåret! All lycka och hela helvetet!

Jag har förlåtit, men jag har inte glömt, ärren finns ändå kvar! Vissa kvällar vaknar jag av mardrömmar av vad som hänt, av händelser och känslor från mitt förflutna. Jag vill gråta men kan inte och somna om går inte, istället irrar tankarna omkring i skallen. Varför?

Jag kan vakna av panik för att minnas, minnas stunder jag inte ville leva. Jag kan minnas de gånger jag skrek och de var ingen som kunde höra mig, höra mina ord eller lyssna. Jag kan minnas de gånger då jag föll på knä och aldrig mer ville ställa mig upp. Jag kan vakna av panik och inse att jag inte hade någon annan än mig själv den tiden. Du fanns inte där och jag hade ingen jag kunde prata med, ingen jag kunde berätta mitt liv, mina känslor och min hemlighet för.

De sägs att de som inte dödar härdar. Jag antar att de är sant, jag har lärt mig min läxa och jag är starkare än jag någonsin varit. Du var min trygghet, jag visste ingenting annat än att leva i den värld jag levde i, där jag inte var någon annan än din flickvän. Jag säger inte att detta är sanningen, jag säger inte att detta är falskt. Jag berättar mina känslor ,Jag vet vad som hänt, de är den ända sanningen som finns då ingen Annan vet om vad jag känt!

Jag inser att detta är ingen vanlig sak, detta kommer jag få leva med. Jag har inte glömt, jag kan minnas och jag har fortfarande mardrömmar.. Ändå kan jag bara känna kärlek. Kärlek till den jag blivit, kärlek till de jag fick på vägen ur det. Kärlek till de liv jag lever idag. Jag är glad för det du har idag, jag är glad att du funnit någonting bättre, någonting du förtjänade då du inte förtjänade mig. Jag är glad om du är lycklig,För det är jag, lycklig att jag klarade mig ut ur det själv! Lycklig att jag lämnade dig! Lycklig att jag fann någonting bättre än dig, någonting mer värt än guld. Mig själv!

Och allting som hänt på vägen efter det är min bonus i livet! Jag börjar tro att allting händer av en anledning. Och hur det än var då, och hur många mardrömmar jag än kommer ha. De var värt det. För jag fann någonting bättre i längden. Lycka.
för evigt lycklig!


jag hatar dig inte, jag älskar dig inte, jag har förlåtit, men jag har inte glömt, ärren finns ändå kvar!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

T S U K I I
RSS 2.0