Så tänkte jag berätta om lite pinsamma saker.
Observera att detta var några år sedan också!
detta blir inte om mig tyvärr eftersom jag inte kommer på nått om mig, så jag tar om min älskade vän josefin!
Hon är ju en härlig lite prick som verkligen kan göra min dag fullbordad.
och av alla år jag varit med henne tänkte jag berätta lite om vad man får vara med om då man är men en tokig kompis som henne.Förlåt joss,jag jag älskar dig ändå!♥


♦ Detta var på den tiden då båda spelade innebandy.
Då hade jossan ingen som kunde köra henne till träningen och eftersom hon hade panik och inte visste hur hon skulle få sig dit ringde hon mig i panik.
Jossan- Yaoska snälla kan du ringa isabell och fråga ifall jag får åka med henne till träningen?

Jag och isabell var jättemycket med varandra då och hon stod mig närmast av alla förutom jossan.
Nu är det ju såhär att isabell bara bor några meter från jossan och dessutom gick vi i samma lag och var med varandra på träningarna hela tiden.trotts detta vågade inte jossan ringa själv. Snäll som jag var tog jag upp luren och ringde isabell eftersom vi ofta åkte med varandra till träningarna. Isabells mamma svarade
Jag- "Hej det är yaoska,du jag undrar om josefin får åka med er till träningen?"
Isabells mamma - Självklart får hon det,men snälla lilla vän vågar hon inte ringa själv?
Hon vet väll om att vi inte är farliga och bits eller så,du får säga det till henne annars.
Jag- Nae jag vet faktist inte varför,men hon är blyg. men jag ska säga det till henne.
efter vi lagt på så ringde jag upp jossan igen.
Jag- Jo det gick bra att du åkte med dom till träningen.
Jossan- Jahaa okej vad bra,fan vad pinsamt egentligen att jag inte våga ringa själv
Jag- Jo haha med tanke på att vi går i samma lag och dessutom bor ni typ 200m från varandra.
och jo en sak till bara så du vet dom bits inte.
Då vi äntligen var framme på träningen så fick både jag jossan och isabell oss ett gott skratt.

♦ Detta är min andra historia om jossan och yttligare en gång påväg till träningen.
Denna gång åkte jossan med oss till träningen,och varje gång hon åker med oss så brukar vi hämta upp henne vid en busshållplats just bakom henne.

Då jossan väl stod på den där busshållplatsen och väntade så såg hon en röd bil som redan stod där.
så jossan klev in i bilen utan vetskap att hon inte alls satt inne i våran bil.
så hon klev in och satte sig och påväg just för att ta på sig bältet så började hon se sig omkring och tyckte att bilen såg så annars ut. sedan kollade hon fram mot den som körde och upptäkte att hennes granne satt och stirra på henne och var helt förvånad. så jossan förklarade situtationen och klev ut igen.

så efter en stund kom vi och hämtade jossan. denna gång kollade hon bilden!
Så satte hon sig ner och skrattade lite för sig själv och sa
Jossan- asså yaoska jag satte mig i fel bil!
Jag- HAHA vah? ofta du satte dig i fel bil,såg du inte att det inte var våran?
Jossan- Nae,den bilden var också röd
Jossan- Som tur var så var det bara min granne!
Jag- HAHAHA så jävla pinsamt
Och eftersom jossan inte alltid är en sådan brydd person så skrattade hon bara bort allt

♦ Min sista och ända berättelse om jossan tokfia.
Detta handlar ingenting om träningarna,förutom elina som också gick i samma lag som oss.

Nåväl vi var hemma hos elina och alla var så enormt sugna på kladdkaka.
så vi for till maxi och köpte glass sedan bakade vi ihop någonting som iallafall skulle bli en kladdkaka.
På den här tiden var jossan ett matvrak (iallafall då det handlade om sötsaker)
Nåväl då smeten var klar hedde vi in den i ugnen och väntade. vad som hände vet jag inte riktigt allting gick för fort. men medans jag och elina råkade kolla bort 2 sek så hade jossan varit där och pilla.

Så efter en stund kände vi,fan vad det luktar bränt!
Och gick och kollade på kladdkakan. den var klar så vi tog ut den,men den var helt  svart och bränd på sidorna.
så jag och elina kliade oss i hakorna och tänkte "hur fasen kunde det bli såhär,vi hade ju rätt värme på"

då vi dubbelkollade värmen på ugnen så låg den inte alls på där den skulle vara.
utan på 200grader. och båda stod häpna.

Elina- Jossan är det du som har rört ugnen?
Jossan- Ja hurså?
Elina- Jo för kakan är helt bränd på kanterna
Jossan- Ojdå,jag tänkte att höjer jag värmen så kanske det går fortare att den blir klar.
Det betyder att jossans strategi var att iafall vi höjer värmen och fortfarande har den lika länge i ugnen som den skulle ha varit då det bara skulle vara 175 grader så skulle den frotare bli klar.
det ända jag och elina gjorde var att skaka på huvudet medans jossan skratta åt sig själv.

Det slutade med att vi fick gröpa ur kladdkakan och börja i mitten eftersom allting annat var bränt.
Då vi ätit klart och elinas föräldrar kom hem så sa elinad mamma ungefär såhär.
Elinas mamma- Oj vad det luktar bränt!
Elina- Jo jossan ökade värmen på ugnen.
Då elinas mamma såg våran urgröpta kladdkaka började hon skratta.
sen dess vet jag väll inte om jag riktigt vågat lita på jossans bakkunskaper efter det,trotts att hon säger att dom blivit bättre.


Långt inlägg men hoppas det var rogivande att läsa!
Med detta säger jag Godnatt för mig!