Då jag läste ut boken " en blomma i afrikas öken" så fasnade jag på en sida,den sidan som berörde mig mest.
Som dom flesta jag känner vet så är jag ju adopterad och för er som inte visste det så är jag iallafall det!
nåväl som ni ser la jag upp en bild så ni kan ju läsa själva vad som stod på sidan och det som berörde mig mest.
hon strev " jag älskar dig,mama och jag kommer tillbaka och hämtar dig glöm inte det.jag kommer tillbaka och hämtar dig!" sedan längre ner skrev hon "när vi väl hade kommit ombord på planet bröt jag ihop.jag visste inte när eller om jag någonsin skulle få träffa min mor igen." Jag älskar dom där orden men ändå skulle dom kunna få mig att gråta.
Själv har jag träffat min egen mamma för två år sedan och varit i mitt hemland.Förra året kom hon hit till sverige i 3 månader men det är bara 3 månader på ett helt år.Min mamma bor inte i sverige och jag har aldrig levt med henne eller haft möjligheten att leva som mamma och dotter som andra familjer har haft.Men som hon skrev skulle jag så gärna vela fara tillbaka och hämta min egen mamma där hon är.ta bort henne från allt jobbiga och få hem henne dit hon hör hemma med mig och hennes familj.Själv vet jag aldrig då jag kommer att fara tillbaka till nicaragua eller om jag någonsin kommer att fara dit igen.Gör jag det är det inte ens säkert att mamma är vid livet då.Och att tänka på att man inte får bo med sin egen mamma sitt eget kött och blod och den som skapat en berörde mig faktist!Det värsta som skulle finnas var ifall mamma dom i nigaragua ensam utan sin familj som bor här.därför skulle jag så gärna vela fara dit ner och hämta henne,men det går inte.Därför berördes jag så mycket av hennes citat för jag känner igen mig så mycket själv i mitt egna liv.Jag älskar dig mamma och jag kommer att komma en dag för att hämta hem dig!