en gång hade jag en dröm jag ville skulle bli san.
steg för steg började jag bygga upp den helt själv,klara av det själv utan någon annans hjälp.
nu har vändpunkten i mitt liv kommit och allt hopp jag hade om den drömmen börjar gå sönder.
alla spår jag hade funnit för att följa min dröm har nu börjat sopas igen.
som en stege tog jag mig upp steg för steg för att sedan försöka nå mitt mål,sedan trappades allting ner och nu är jag tillbaka på 0, där jag en gång började.jag vet inte längre vad jag ska ta mig till,jag orkar inte att kämpa mer.
jag lovade mig själv en gång att aldrig ge upp utan kämpa för den dröm jag drömt så länge.
men nu,nu vet jag inte längre om jag någonsin kommer uppleva det jag alltid drömmt om.
har haft hopp och hoppats på det bästa i allt för lång tid nu, visst det kanske blir bättre men klarar jag mig hela vägen dit ?
jag har knappt något hopp kvar efter allt som hänt,det är inte alltid lätt att lämna allting bakom sig.
även om det var i det förflutna har jag svårt att bara släppa taget sådär.
jag vill,jag tror och jag hoppas på det bästa, även om jag inte har så mycket hopp kvar på att allting kommer ordna sig i slutändan kommer jag kämpa med det lilla jag har och tro på mig själv.
för en gångs skull i mitt liv vill jag kunna känna mig stolt över mig själv,även om jag faller ner på mina bara knän!