igår var nog bland den värsta dagen jag varit med om.
jag har verkligen bettet mig som ett svin och jag vet om det,jag vet vad jag gjort och jag skämms över mig själv.trodde aldrig att jag var sån att jag kunde göra nått sånt,men jag hade fel jag kunde och jag svek inte bara dig utan mitt förtroende till mig själv.jag har slundskännslor och de är stora,förlåt du förkänar nått bättre! ändå
kunde jag aldrig ana att det skulle vara så svårt att säga adjö till någon som betydde så mycket för mig.
har aldrig någongång fällt så många tårar över en kille, aldrig! och jag vill inte vara med om det igen heller.
Du var verkligen min bästa vän och du betydde så mycket för mig. Jag kunde berätta allt för dig och du förstod du lyssnade och fanns där som stöd. Den tryggheten jag upplevt med dig är något jag inte kommer finna hos någon annan på direkten. min älskade vän vad faan har jag gjort ?
det är inte förrän nu jag fattar hur mycket jag verkligen kommer sakna dig,men du själv gjorde så vi gick olika vägar och det tog sina konsekvenser. Spelar ingen roll hur mycket du nu än säger att du saknar mig eller hur mycket jag säger till dig att jag saknar dig för det kommer ändå aldrig förändra någonting eller få tillbaka de vi haft. Det ända jag har kvar är bara minnen av de vi gjort och visst det känns alltid svårt att förlora en vän men du var min bästa vän!
Det gjorde så ont att höra dig fälla tårar för mig har aldrig hört en kille gråta förr som du gjorde och av allt annat på denna jord ville jag minst av allt höra dig gråta.
men gubben gråt dina tårar det kommer ändå torka och allting kommer ändå gå vidare.
kan fortfarande inte fatta att det är sant,men förr eller senare kommer väll sanningen ikapp mig och då inser jag,
men jag vill vänta tills dess.
jag kan inte ljuga för dig,du känner mig allt förväl. när du ser mig i ögonen så säger dem,att vi kan bara vara dom vi är du ger mig inga skäl för vad vi än kallar det så är det bara ett långsamt farväl !