Jag måste säga att jag är mer död än levande.
Pratade med Joel igår och han frågade vad mitt liv bestod av, vilket blev till svar. Jobbnarkoman och trötthemmafru.
Inte sådär extremt jätte rolig vardag. Allt jag gör är egentligen bara att jobba, och när jag kommer hem är jag så slut i både kropp och huvud att jag orkar inte göra någonting annat än att ligga i soffan och dega..
Jobbade hela förra veckan 6 dagar av 7. I veckan har jag jobbat till 5 varje dag och inte nog med det.
Jag har åkt dit på en förkylning. De blev ju restultatet till för mycket jobb och på tok för lite vila. Jippii..
Så idag ligger jag hemma i sängen och kurerar mig. Som tur var fick jag vara ledig imorgon också för vi har stängt på jobbet.
Inte nog med det, igår konstaterade jag och Marcus att vi varit tillsammans två månader.
haha tiden rusar iväg. Trotts som att känns som vi har varit tillsammans i en evighet.
Så hela situationen relaterade till att vi as garva i soffan och sa att vi hade varit tillsammans i hundra år.
Inte så konstigt, större delen av tiden vi har varit med varandra har vi ju inte varit tillsammans men tyckt om varandra. Så för oss känns det som vi varit tillsammans mycket längre än vad vi egentligen har, eftersom vi inte gick ut med vårt förhållande direkt heller.
Nåväl, nu ska jag fortsätta kurera mig och trösta mig själv för att jag är sjukt.
Får kanske köpa någonting så allting blir bra igen!
Hur svårt de än är ibland, hur ont de än gör och hur ledsen jag än kan bli. Förr eller senare vet jag att du finns där inne. Jag vet att allt jag känner för dig är äkta. De är svårt att se det, de är svårt att visa det.
Jag gillar dig på ett sätt jag aldrig känt förut. Mitt hjärta bultar för någon jag ser en framtid hos. Du är mitt hjärta och hur långt bort du än kommer vara kommer jag alltid kämpa. Jag tänker inte ge upp någon jag är lycklig med. För med dig, kan jag klara allt. För att du gör mig, till någon bättre. För att jag är kär i just dig!
Tänkte lägga in lite bilder på vår lägenhet. Den blev så fin då vi gjorde om den, och de känns jätte bra :)
Det finaste som finns är att se dig sova. Röra vid dig, känna din värme, stryka din kind, tänka tillbaka, allt jag känner är bara kärlek. Tårar rinner av förgångna minnen. Känslor väller över, fantasin skenar iväg. Önskar och hoppas. Kämpar och drömmer mig bort. Du öppnar ögonen. Ingenting, verkligheten är tillbaka.
Om jag ändå kunde. Skulle jag låta allt bli bra igen. Om jag ändå fick välja, skulle jag välja annars. Om de ändå gick förändra, skulle jag förändra. Vad jag än gör, räcker de inte till. Om denna saga ändå kunde fortsätta, Skulle den fortsätta utan något slut. Du är min prins, i en saga där verkligheten hann ikapp...
