Har just pratat lite med mina Stockholms vänner.
Jag hör inte av dom så mycket längre, eller det blir mer sällan då vi bor så långt bort från varandra och jag jobbar konstant..

Pratade med Joel idag. Känns extremt annorlunda och konstigt att inte höra av han/varandra dagligen längre. Gud vad jag saknar han, när man hinner tänka efter. Våra 3 timmars samtal, alla tapigheter och hemligheter vi bara kan säga till varandra. Alla samtalsämnen vi hinner byta 100 gånger tills vi glömt bort vad vi egentligen skulle säga. Han är ju som min andra halva. min bästa vän. som han bukar kallar mig "Lill Joel ,du är bäst..näst bäst efter mig", och ibland känner jag mig verkligen som en Lill Joel!

Tänk vad tiden går fort då man har kul. Och hur snabbt allting kan ändras. Någonting som var så självklart, finns inte längre. Man kommer in och tillbaka till det gamla så lätt att jag nästan glömt bort hur de var att vara med han/varandra, hur kul vi hade tillsammans. Liten tår i ögat!

Min lilla drama queen, tänker på dig från norr till söder, hoppas jag får träffa dig snart igen och ge dig en fet jävla kram. YOLO SAKNAR DIG! :)