Då min pappa gav bort våran hund Diesel förstod jag aldrig varför.

Han drog iväg utan att säga någonting och kom tillbaka utan min ögonsten.

Jag var förkrossad av att aldrig fått säga adjö och krama om han en sista gång, eftersom jag visste att jag aldrig mer skulle få se han mer. Då var jag arg och sur, grät i flera dagar varje dag av saknaden efter han.

 

Nu såhär i efterhand gjorde pappa de bästa valet som fanns!

Jag skulle aldrig kunna stå där och säga hejdå till någon som jag älskade så mycket.

Jag inser nu att jag var inte stark nog och jag beundrar pappa att han kunde göra det, för jag vet vilken smärta det bar med sig..

 

Nu står jag själv i samma situation.

Igår tog jag de hårdaste beslutet jag någonsin gjort. Jag valde att sälja mina katter!

Jag har skrivit en annons, men har inte fattat det ännu. Och jag kommer inte förstå det förens dom är borta.

 

Då pappa sa till mig att, du är självisk Yaoska som tänker mer på dig själv för att du saknar Diesel fattade jag inte heller. Jag bara saknade han för mycket för att förstå! Nu förstår jag..

Mina katter förtjänar någon som kan ge dom den tid dom behöver. Någon som kan leka med dom och kela med dom, mer än vad jag kan. Någon annan som kan älska dom lika mycket som jag gjorde, och visa det mer!

Dom har gjort mycket, och jag har varit arg många gånger. Men de har gett mig så mycket också!

De har gett mig närhet, fyllt upp min ensamhet och de har gett mig någonting ingen kan känna som inte själv har djur. Du är min, bara min och jag älskar dig mest av allt!  De blir en familjemedlem, de blir en del av ditt liv och en del av din vardag. Du lär känna ett liv som har olika personligheter precis som vi. Du iaktar och du får tillbaka så mycket kärlek. De ger dig någonting ingen annan människa kan ge dig. Trohet,tillig och kärlek ända tills döden skiljer oss åt! Djur är trogna och kommer alltid stå vid din sida.

 

Tack för detta år jag fått med er, Ni var de bästa jag hade under hela det året.

Trotts att jag inte hade någon att prata med så fyllde ni upp min ensamhet.

Jag är ledsen att jag inte kan ge er de ni behöver, men jag behöver att nytt liv. En ny start!

Jag hoppas ni kommer till världens bästa familj där ni kan leva lyckligt alla år ni har kvar.

Ni var mitt första steg till mycket, och ni följde mig hela vägen till att bli vuxen.

Jag kommer aldrig glömma er, och förmodligen sakna er varje dag, säkert ångra att jag sålde er.

Men i längden handlar de fortfarande om ni, som min pappa en gång försökte säga.

Och ni förtjänar de allra bästa, för ni var de bästa för mig. Jag älskar er! ♥