Har haft en enormt tufft dag, eller tufft och tufft.

Efter jobbet for jag en snabbis på stan för att kolla lite saker och tog en spontansväng in hos veterinären.

Skulle kolla hur mycket det kostade att avliva mina katter...

Jag försökte lyssna på vad hon sa och jag tror orden mer svepte förbi i min skalle. jag insåg rätt fort att nu gäller det. Jag kan inte föreställa mig ett liv utan mina underbara katter.

 

Direkt jag vände mig om kände jag hur tårarna bara började rinna och det bara brast.

De är första gången på 5 månader som jag verkligen gråter. Allt bara kom..

Vägen ut insåg jag att nu finns ingen återvändo, dom ska bort och det är på riktigt nu.

 

Sålänge jag inte tänkte på det fanns det inte.

Men verkligheten hinner ikapp och nu inser jag att nästa gång jag går dit är det för att dom inte ska finnas i mitt liv längre. De är som ett barn, då de väl är där kan du inte tänka dig ett liv utan dom och de känns som dom alltid varit där. Dom har ju varit mina bebisar i över 1 år. Gud vad jobbigt detta känns.

 

Om ni känner någon som vill ha 2 katter eller en.

Snälla hör av er då, jag kan ge bort dom gratis mot att dom får ett bra hem.

Vad som helst för att slippa ta steget till att ta bort dom...