Jag önskade att jag kunde få detta ogjort,men tyvärr går det inte.
Detta är första gången jag talar ut om hur jag verkligen känner och förhoppningsvis sista också.
Många kanske kommer tycka det är onödigt och egentligen är det de,men jag känner ändå att jag behöver få skriva av mig och de som är intresserade att läsa får läsa,andra behöver inte. Men snälla ni som läser,fråga inte utan försök bara förstå.

Som vissa redan vet och kanske läst på min blogg så har mitt liv förändrats ganska hårt under året.
Söker inte någon empati eller någonting vill bara skriva av mig. Har bara skrivit att det varit någonting men inte vad det är. så jag tänkte berätta. Allt började väll i februari,då jag gjorde slut med min första stora kärlek.
Det tog enormt hårt på mig och jag var mycket ledsen under ett långt tag. I samma hast fick jag veta att mina föräldrar skulle skilja sig. Försökte inte tänka på det utan ta det då det kommer,då var det bestämt att det skulle hända i december. Jag var dom få i min omgivning som hade kvar mamma och pappa som bodde tillsammans och även om jag aldrig trodde mamma och pappa skulle skilja sig så blev jag inte förvånad då jag fick veta det.
Jag minns dagen mamma gick in i mitt rum och berättade det för mig,jag blev ledsen men förstod mamma.
Sen den dagen har jag försökt förneka för mig själv och förtränga det.

Mamma for utomlands och jag bodde under sommaren med min lillebror och pappa.
Då träffade jag kim och kim var nog det jag behövde efter att varit så ledsen under ett långt tag. han fick mig att må bra igen och fick mig att le. Det varade fram till hösten då mamma skulle komma hem och pappa berättade att han skulle flytta ut. Visst var jag glad för att pappa skulle bo så nära oss,men jag har alltid varit fast i min pappa. Alltid tyckt om han och trivts med han,vi bråkar sällan och han förstår mig. Även om jag inte visade det,så var det enormt jobbigt för mig att diesel och pappa skulle flytta ut,jag började sakna dom. att det jag haft i 18 satt inte med mig längre och åt middag och det jag önskat mig mer än allt sen jag var liten fick jag inte längre höra hans tassar dunka på trappan eller ligga och sova med mig om kvällarna.

Efter omständiga förhållanden och stort ombyte. Började diesel att bli deppig och ledsen och inte trivdes att bo i den lilla lägenheten pappa bodde i. han var van att göra som han vill vara med vem han vill och gå ut när han vill.
Efter några månader bestämde pappa sig för att diesel skulle lämna oss och flytta till min farbror i jäckvik.
Det blev enormt jobbigt för mig och jag insåg att det kanske var bäst för han även om jag inte ville inse det.
Jag började må enormt dåligt igen och stängde mina känslor ute och sluta gråta om saker och ting. Jag ville inte gråta över diesel eller om pappa. Tillslut var det dags att säga hejdå till diesel,tyvärr var inte jag personen som fick göra det. Dagen jag fick höra att diesel var borta ur mitt liv kunde inte jag låta bli att gråta,det vart för jobbigt för mig eftersom han var min hund. Pappa tyckte det var bäst att jag lät bli för att det skulle göra mindre ont för mig och gråta mindre.

Diesel har betytt enormt mycket för mig sen han kom till våran familj. Han var min hund och min present,jag fick han av pappa då jag gick ut 7an. Han blev fort familjens ögonsten och hade den mest otroligaste personligheten,ingen hund kommer någonsin kunna mäta sig med han. Snäll och rolig,han hatade då folk bråkade och snarkade i sömnen. Då man väckte han såg man och hörde man på han att han vart irriterad. Han var mörkrädd och gillade inte nya ljud. Som liten valp stod han och väntade på mig längst ner i trappen varje morgon på att jag skulle komma ner och äta frukost. Jag minns dagen vi tog hem han,jag var så glad och ville bara ta hem han. Han vart världens knähund och måste ha kallt vatten för att dricka och kunde inte äta om man inte matade han. På kvällarna var han tvungen att naffsa på pappas finger för att kunna sova och var så liten att vi var tvungen att skaffa grind,tyvärr så var han så liten att han fick sig under grinden ändå. Jag kan fortfarande minnas känslan att få klappa han,känslan att pussa han på nosen. minnas hur han tittade på mig och känslan över att somna på hans mage. Jag kan fortfarande höra dina tassar och lådsas att jag kramar dig i sömnen då jag saknar dig. Jag kan fortfarande hitta dina hundhår på mina kläder och älska att dom är där. Det kanske var jobbigt då,men ändå en härlig känsla att veta att man hadde dig. Jag saknar din päls på min kläder. Det är jobbigt för mig att inse att du inte längre finns hos mig. Jag kan fortfarande minnas hur du luktade,trotts att de gått en månad sen du lämnade mig.Det går inte en dag utan att du kommer upp i skallen på mig och jag saknar dig varje dag.Varje minut som går önskar jag att du vore här hos mig. Jag kommer aldrig glömma dig älskling,Du vet om att jag verkligen älskade dig. Förlåt för att jag inte tog hand om dig som jag lovade,då kanske du kunde fått stanna. Snälla glöm aldrig bort mig,matte älskar dig mest av allt på denna jord och för mig kommer du alltid att vara MIN hund MIN Diesel!♥

ja det finns tusen saker att fortsätta berätta och massa saker som jag måste ta mig igenom.
Det är fortfarande svårt och tungt för mig av allt som hänt. Det är fortfarande svårt att bearbeta saker och släppa allting. Det är fortfarande svårt att gråta,har aldrig riktigt gråtit ut sedan jag fick veta att mamma och pappa skulle skilja sig. Därför hoppas jag att ni förstår och vet varför jag mår som jag mår ibland. Anledningen till att jag blev sjuk var ett sätt för min kropp att säga att den fått nog,av all stress. Jag vill bara ha tid för mig själv,tid att bearbeta saker i min egna takt och hoppas att ni förstår det.

Vad som än händer så kommer jag alltid älska pappa och hoppas han har det bra som han har det.
Även om jag önskade att jag kunde bo hos han vilket inte går,hoppas jag att han fortsätter vara lycklig utan mig och diesel. Det blev som en smäll på käften för båda oss två att inse att diesel inte kunde stanna hos oss. Och trotts att jag fortfarande kan gråta om kvällarna för att jag saknar mig hund så hoppas jag han har det bra där han är och jag hoppas han inte glömt bort sin lill matte,för jag kommer aldrig glömma bort dig gubben. Finns någon kille som vann mitt hjärta var det verkligen min lilla ninel. en helt underbar och personlig hund,mattes bästa vän. Det är svårt för mig ännu att inse och erkänna för mig själv att de två personer som betytt mest av allt för mig på denna jord inte finns i min vardag längre. Men jag hoppas att jag en dag kan gå vidare,och gråta ut för allt som hänt. Men tills dess så förtränger jag mina känslor och lådsas som inget hänt,jag är inte redo än att släppa taget. Men ni ska veta att jag älskar er. Min pappa och diesel är världens finaste som finns på denna jord! tack för all den tid jag fick spendera med er,den betydde hela mig värld! Ibland ler man trotts att hjärtat gråter. Jag älskar er!♥

Du är en hund guld värld.
Och inte ens för alla pengar i världen skulle jag lämna dig!
Det känns tungt att inse att jag inte kommer få kunna se dig åldras och krama dig då du tar ditt sista andetag.
Så länge du inte glömmer mig är jag glad,för jag kommer aldrig glömma dig. Så snälla glöm inte mig!
Det går inte sluta säga att jag älskar dig,för det gör jag. Tack för allt du gett mig,du är världens bästa hund!♥